Presentation

Vad är det som är viktigaste i livet?

Jag tycker at det är föstå att inte ett enda av Descartes publicerade filosofiska verk ens närapå är lika uppriktigt och lättsamt som Montaignes texter. Ingen heller ifrågasätter Montaignes förmåga att tala till oss tvärs över århundradena på ett sätt som vi ännu känner i vår egen puls. Enligt Stephen Toulmin var renässansens lärda män mer intresserade av praktiska, på förhållanden beroende frågor, som medicinens, juridikens och moralens frågor, snarare än av tidlösa, filosofiska och universella saker: ”I deras ögon var den retoriska analysen av argument som riktade in sig på fallbeskrivningar och allmänhetens natur lika värdefulla – och lika filosofiska – som deras inbördes formallogiska analys. För dem var retorik och logik vetenskaper som kompletterade varandra. Kontemplerandet kring människors konkreta handlingar i ljuset av deras detaljrika natur och omständigheter – där handlingarnas moral sågs som ”instanser” – var lika värdefullt som den teoretiska etikens abstrakta frågor. Precis liksom i antikens Aten fanns det i 1500-talets Europa de lärda som fördömde som orationellt virrvarr, det som andra upphöjde till intellektuell rikedom. Alltså föreslog Montaigne, att det under tiden var visare att skjuta upp allmänteoretiska antaganden, och i stället koncentrera sig på att anta ett mångsidigt perspektiv på både naturfenomen och människans handlingar såsom vi möter dem i vår egen vardagserfarenhet. Just respekten för den mänskliga erfarenhetens rationella möjligheter var renässanshumanisternas stora förtjänst, men de hade också en skarpsyn vad gäller den mänskliga erfarenhetens gränser. De antog också att de filosofiska frågorna sträcker sig utöver erfarenheten, på ett sätt som inte kunde försvaras. Konfronterad med abstrakta, universella, tidlösa teoretiska prepositioner, kunde de inte hitta en tillräcklig grund för erfarenheten med syftet att antingen bekräfta den eller förneka den. I sin essä Försvarstal för Raymon Sebond, försvarar Montaigne kraftigt den klassiska skepticismen som ett sätt att undvika högmodig dogmatism. I de andra essäerna undersöker han den mänskliga erfarenhetens olika sidor. Den allmänna opinionen tillät den läsande kretsen att förhålla sig skeptiskt vidsynt till osäkerhet, oklarhet och olika åsikter under 1580- och 1590-talet, men den opinionen vände åt motsatt håll på 1640- och 1650-talet, så att den skeptiska toleransen inte längre ansågs värdig.

Presentation

Böcker

Kaikki loppuu aikanaan

Pitkälle yöhön venyneet päivät

Kokoomusesseet - mikä kokoomusta vaivaa?

Syväsukelluksia nykypäivän ahdistuksiin II

Muinaisten kreikkalaisten arvoitus

Underjordiska och osynliga lgbtq-folket i s.t. Petersburg

Egyptin prinssin jälkeisiä homonovelleja II – jäähyväisiä

Katson neuvostoelokuvaa

Syväsukelluksia nykypäivän ahdistuksiin

Kauneuden kirous

Tanssiesseet

Köngulær

Querelle

Homeroskritiikki

O'GAY english

Digivallila

O'GAY

Norjalaisesseitä

Päättyneitä tarinoita

Turku

Mikkeli

Helsinki - Helsingfors

Tukholma - Stockholm

Iisalmi

Se oikea Kotka

Lahti

Hämeenlinna

Riihimäki

Orlando

Kissojen kissat

Tom of Finlandin salaiset muistelmat

Iisalmen Sanomat ja muita mediaesseitä -gonzojournalistisia muistiinpanoja

Kohti korkeuksia Jumalaa lähelle

Homolulu

Don Quijote

Homolulu - english

Markiisi de Sade

Rovaniemi Poems